fredag 28 januari 2011

förtydligande till förra inlägget

Jag menar att trafiken och köerna är ett stort problem för Ekerö, men Riksantikvarieämbetet löser inte sina problem genom att strypa flödet av bilar och bussar genom att hindra att ge bussarna mot Ekerö ett körfält hem i rusningstrafik. Köerna borde vara etter värre för världsarvet.

Trafikinfarkten vi lever med-för alltid?

Så här formulerade Vägverket situationen 2006-09-27 i sin rapport, Ekerö kommuns transportförsörjning, bilaga nr 6 till Utlåtande över utställning av vägutredningen "Effektivare nord-sydliga förbindelser":

”Länsväg 261 har redan idag en trafik som i rusningstid ofta passerar kapacitetstaket med långa köer som följd. Det innebär att problemen förvärras för varje tillkommande bilburen arbetspendlare. Den bristande kapaciteten finns både längs sträckan och vid trafikknuten Brommaplan.

Egentligen fordras redan idag större vägkapacitet för att klara arbetsresorna med bil till och från Ekerö. Även med mindre befolkningsökning än vad översiktsplanen förutsätter och med utbyggd kollektivtrafik blir därför utökad vägkapacitet synnerligen angelägen.

Tillspetsat skulle man kunna säga att nästa nya bilburna arbetspendlare blir droppen som får bägaren att svämma över.”

Jag borde som invald i KF rösta emot alla detaljplaner. Att sätta hårt emot hår det är något som jag tänker mycket på just nu. Känns inte speciellt konstruktivt, men vad göra? Jag har ingen lust att verka för att köerna blir värre. När får vi veta att en lindring i trafikeländet för oss Ekeröbor är på gång?

Ryktet säger att det är Riksantikvarieämbetet som stoppar allt. Men Ekerös största problem är ju för 17 destillastående köerna förbi Drottningholm. Varför fokuserar inte RAÄ på att ta ner hastigheten på bron över till Kärsön från 70 till 50 istället för att vara motståndare till fyra filer. Det halverar ju ljudvolymen gentemot idag.