onsdag 11 januari 2012

Min femtioårsdag!

Idag är ingen vanlig dag, idag är det den 17 december 2023 och jag fyller femtio år. Jag har aldrig varit mycket för att fira mina födelsedagar med pompa och ståt med öppet hus och den stilen, utan jag har faktiskt bestämt mig för att jobba halvdag idag och sen fira med familjen hemma på kvällen. Fördelen med det är att jag kan bjuda mina jobbarkompisar på tårta och en god lunch på den nya restaurangen vid Årstaviken och få det överstökat. Om ni undrar så jobbar jag vid Liljeholmen nu. Företaget flyttade hit sitt huvudkontor för fem år sedan.


Jag lyxar förstås till det lite och tar min morgonpromenad till hembageriet vid Jungfrusund för att köpa färska frallor (surdeg känns så 10-tal). Detta härliga bageri sprider doften av nybakat bröd över till Gällstaö när vinden ligger på från sydväst. Jag hejar på en kollega som bor sedan några år tillbaka i en etagelägenhet i Jungfrusunds sjöstad och som är på väg i samma ärende. Jag tipsade honom om den fantastiska hyresrätten som frontar Vårbyfjärden i rakt söderläge. Hyran är hög, det tyckte han, men jag minns att han sa: "-det funkar några år tills jag stadgat mig och bestämt mig för var jag vill bo." Han hojtar: "Jag tar cykeln till jobbet idag, tar Slagstafärjan, det är ju bara 11 km". "Vilken tur att Trafikverket gjorde färjan till en allmän färjelinje lagom till förbifarten invigdes ifjol" säger jag. (Att det fortfarande i andra halvan av december är barmark och en fem plusgrader har man vant sig vid efter tio milda vintrar i rad.) Annars hade möjligheten att cykla södra vägen kanske försvunnit. Själv tänkte jag ta bussen till "stan" som man numera även kallar Liljeholmsområdet.



Efter att ha ätit en god frukost hemma går jag ner till busshållplatsen vid infarten till Gällstaö och tar bussen till centrum. Efter fem minuter kliver jag av på den nya bussterminalen vid Tappström. Vilken skillnad! tänker jag och tittar på alla de nya fräscha bostadshusen med indragna takterasser och balkonger i ojämna led. I en av takterasserna bor vårt gamle kommunalråd och visst även vår gamle finansminister som valde Ekerö när han tröttnat på pendlingen från Katrineholm. Nederst ligger butiker, några med dubbel takhöjd. Tänk att den nya arkitekten från Danmark som vann arkitekttävlingen 2015 skulle sätta Ekerö Centrum på stockholmskartan både som gemytligt shoppingstråk och som centralt bostadsläge! Det trodde jag inte för femton år sedan. På bussterminalen läser jag: Buss 179 till Kista 2 minuter (restid 21 minuter), Buss 177 till Brommaplan, via Lovö busstation, 1 min (restid 14 minuter), Buss 180 till Skärholmen, via Lovö, 5 min (restid 10 minuter). Det är den ska jag ta! Hmm fem minuter att fördriva. Tittar in mot centrum igen och ser att ökningen av befolkningen tillsammans med att fler butiker öppnat (kanske tråkigt med butikskedjorna Brothers/Sisters, H&M, Lindex, osv, men praktiskt) och fler parkeringsplatser har gjort att Mälaröborna väljer att handla hemma i allt större utsträckning. Ja just ja, måste kompletteringshandla till festen på Ica på väg hem. Den befintliga Ica-Supermarket byggdes om till Ica Kvantum för några år sedan, vilket lyft! Man byggde helt sonika en affär i två plan, och som om inte det var nog så la man på 2 våningar plus en takvåning med ägarlägenheter i indragna terasser med milsvid utsikt ända mot City.



Jag vaknar ur drömmarna när bussen från Färingsö mot Skärholmen rullar in via rondellen där det förut var ett segt rödlyse. Tänk att man kan åka från Stenhamra till Skärholmen på 20 minuter numera. Den här linjen konkurrerar fint med bussen från Stenhamra till Brommaplan som ju faktiskt tar 23 minuter. Numera tar man vägen via Skärholmen om man ska till Södermalm och Gamla stan. Gränsen går någonstans mellan Gamla Stan och T-centralen mellan BP och Skärholmen och lite beroende på vilken buss som kommer först. Snacka om att Ekerö ligger mitt i Stockholm numera. Och sen 12 år tillbaka så finns ju den härliga vattenbussen som tar 30 minuter till Stadshuset med halvtimmestrafik i rusningstimmarna. Utan den så hade Ekerös trafikapparat fullständigt havererat kring 2012 minns jag tillbaka med en skräckilning i ryggen. Det var då landstinget äntligen finansierade båtpendeltrafik på mälaren.



Bussen börjar rulla över den nya fina Tappströmsbron med fyra filer och vi åker genom den stora Färentunarondellen där alla bilar från Färingsö och Ekerö får köa, lite mer för varje år faktiskt, för en bilfil från vardera håll blir ju en bilfil fram till Förbifartens sex! filer. Det här börjar bli en het fråga i kommunen, inte minst nu när kommunen passerar 40 000 invånare nästa år. Som tur är så finns ju de båda färjorna till Slagsta och Hässelby kvar för bilarna och för gång och cykeltrafikanter.



Trots översiktsplanens mer modesta befolkningstillväxt så gick det inte riktigt att hålla emot när regionen växte med ett Ekerö varje år och när de kollektiva kommunikationerna till öarna helt plötsligt blev bland Stockholms absolut bästa.

Vi passerar Ekerö möbler som fått ett enorm uppsving genom Förbifartens tillkomst. Hela Stockholm når ju möbelföretaget på under kvarten numera. Jag tänker på att Wallenberg sålde hälften av Malmviks ägor ner mot Långtarmen förra året. Nu ska här bli stadsradhus och villor och lägenheter. Hoppas dom inte blir alltför dyra och att de obligatoriska 20% hyresrätterna får rimliga hyror. Läget och kommunikationerna är ju helt fantastiska. Ekerö Strand ska det visst heta. Sjöutsikt åt sydväst över Mälaren och skogen mot Malmviksjön runt knuten nästan helt bevarad. Tur att man inte valde att bygga ett nytt Kungens Kurva i området. Det är bostäder som framförallt behövs nu.



Fortsättning följer.....







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar